Denna lektion handlade om bland annat ibadah (dyrkan). Ibadah definieras som "allt som Allaah tycker om". Ibadah får inte vara förbjudet, eller leda till det som är förbjudet. Den har tre villkor:

1. Ikhlaas - uppriktighet. Handlingen ska vara 100 % för Allaah.

2. Handlingen ska vara i enlighet med Koranen och sunnah.

3. Man ska ha en sann vilja.

Denna lektion handlade om wudu (tvagningen) och salah (bönen).

Det finns mycket att lära sig om dessa ämnen, så jag tänkte inte skriva om dem här, utan länkar till en maashaa'allaah jättebra bok (på svenska) istället:

http://www.islamic-invitation.com/book_details.php?bID=246

Kom ihåg att tvagningen är bönens nyckel, och att bönen är paradisets nyckel.

När Allaah sände sitt sändebud Muhammad (må Allaahs frid och välsignelser vara över honom), sände han honom till hela mänskligheten. Den tid som profeten Muhammad sändes i var en mörk tid, då folk dyrkade goda människor, änglar, demoner, stenar, kvällen, dagen och solen. Profeten kallade alla dessa människor till monoteismen.

Fem sorters folk fanns innan profeten Muhammad:

De som förnekade Allaah (dessa var väldigt få),

Avgudadyrkarna,

Bokens folk; judar och kristna,

- (Missade tyvärr den fjärde gruppen)

Monoteisterna.

Ickemuslimerna innan/under profeten Muhammads tid trodde på Allaah som herre, att han är den som försörjer och den som skapat världen, men de dyrkade inte honom ensam. Som vi känner till är det bara Allaah som har rätt att dyrkas. De ansåg att statyer förde en närmare Allaah. Vilka anledningar gav de till att de dyrkade annat vid sidan av Allaah? Den första anledningen de gav var:

"Vi är syndiga människor, Allaah kommer inte acceptera oss. Dessa statyer är avbilder av rättfärdiga människor." De menade att de behövde något som förde dem närmare Allaah.

"Dessa gudar ska medla för oss hos Allaah. De ska prata gott om oss."

Detta lärde jag mig på den andra lektionen i den grundläggande kursen i islam som jag går på:

Glöm inte punkterna man ska tänka på vid sökandet av kunskap: att ha en uppriktig avsikt och tålamod, att tillämpa det man lärt sig och att kalla andra till Allaah.

De islamiska kunskaperna/böckerna delas upp i tre kategorier:
De grundläggande kunskaperna - Koranen och profeten Muhammads (må Allaahs frid och välsignelser vara över honom) sunnah.

Den metodiska kunskapen - att förstå Koranen och sunnah.

Konstaterade kunskaper - regler, kunskaper som är slutprodukten, till exempel aqidah. Det är denna kategori man tar böcker ur som nybörjare. Det kan vara böcker som till exempel "Riyaad us saalihiin".

Vad är aqidah? Det kan översättas med "den islamiska trosläran". Den lär att man ska underkasta sig Allaah och att den giltiga religionen är islam (underkastelse till Allaah). Vi ska dyrka Allaah, och endast Allaah. Vi ska inte ha taaghoot (någon/något som dyrkas vi Allaahs sida). De troende ska heller aldrig tveka, istället ska de ha yaqiin (full visshet). Andra namn på kunskapen om aqidah är till exempel tawhid (den monoteistiska läran). Vi ska lära oss vilka egenskaper Allaah har, och vilka egenskaper som inte är lämpliga för Allaah.

Nu är det inte mycket kvar av skolan inshaa'allaah (om Allaah vill), och det känns skönt att inte ha några uppgifter kvar att göra. Förra veckan lämnade jag in ett litet arbete om ränta och islam, och under arbetets gång lärde jag mig flera saker som verkligen gav mig aha-upplevelser. Jag läste denna artikel (http://www.islamreligion.com/articles/549/) som bland annat tog upp ondskan med ränta. När man tar emot ränta är det ju känt att den som har mer pengar också får mer ränta, och att den som har mindre pengar får mindre ränta. Detta leder till en orättvis fördelning av pengar. Vi får en sitution där de rika fortsätter att bli rikare, medan de fattiga fortsätter att bli relativt fattigare. I en marknadsekonomi anpassas produktionen till dem som har pengar att betala för den. Fler tillgångar ägnas till de rikare klassernas efterfrågan, och mindre ägnas till de fattigare klassernas behov.

"For example, one can find numerous medical clinics catering to the rich (those who can afford such treatments), even if they are far from necessary, such as numerous places for cosmetic surgery and the like.  At the same time, one may find it very difficult to find clinics catering to the poor and meeting their basic needs."

Ja, vad kan man säga annat än att det är galet. Och om man tänker på dem som har skulder som hela tiden växer på grund av ränta, är det också sjukt. Det rättvisa vore om de bara behövde betala tillbaka sin skuld. Det finns till och med människor som lever sitt liv i skuld, och dör utan att ha blivit av med den. Det allra sjukaste är att ränta faktiskt dödar människor:

"On an international level, the situation is much more devastating and dangerous.  There is no question that when looked at from an international perspective, interest kills people.  The debt servicing of lesser developed countries today is so great that they must sacrifice essential health and nutritional needs.  It is dumbfounding to think that untold numbers of children are dying daily in lesser-developed countries due to the “tool” of modern capitalism: interest.  Some African governments are forced to spend more on debt servicing than they spend on health or education.

In this context, the UNDP (1998) predicted that if the external debt of the 20 poorest countries of the world was written off, it could save the lives of 20 million people before the year 2000. In other words, it means that uncancelled debt was responsible for the deaths of 130,000 children a week up until the year 2000."

Hur går det ihop att man ser ner på fattigare länder och säger att de strävar bakåt, samtidigt som man håller dem under kontroll genom deras sitation som skuldsatta? Eftersom de är fast i att betala skuld har de ju ingen möjlighet att utvecklas..

I helgen var jag med om en av de bästa konferenserna i mitt liv - "Enad ummah" i Uppsala. (Ummah betyder ungefär "den muslimska nationen".) Trots att jag åkte dit på lördagsmorgonen och kom tillbaka sent på söndagskvällen, kändes det som att jag hade varit där jättelänge.

Jag åkte tåg och buss till Uppsala, och redan på bussen träffade jag två Uppsalasystrar. Vi gick tillsammans till Celciusskolans aula där konferensen skulle hållas och lyssnade på den första föreläsningen, som hölls av bror Hussein Hamad. Han tog upp två sjukdomar som splittrar vår ummah; okunnighet och avundsjuka. Okunnighet gör en person trångsynt, och kan leda till att man lägger på sina syskon i islam en större börda en de kan bära. Därför är det viktigt för varje muslim att söka kunskap om de islamiska plikterna, för när vi har kunskap har vi också större förståelse för våra syskon. Angående avundsjuka lär profeten Muhammad (Allaahs frid och välsignelser över honom) oss att inte hata varandra, inte vara avundsjuka på varandra, inte vända ryggen till varandra och att vara bröder. Vi måste komma ihåg att när vi är avundsjuka på en bror eller syster, gör vi faktiskt intrång på hans integritet.

En del av en vers från Koranen som nämndes flera gånger under konferensen var: "Och grip alla med ett fast grepp om Guds räddningslina och låt er inte splittras!" (3:103)

Den påminnelsen som kanske påverkade oss deltagande mest, var den som bror Obaida höll. Han berättade om sin otroligt starka fru maashaa'allaah, som hade cancer och nyligen lämnade denna jord. Hur hårt hon höll fast vid sina fem böner och nattböner, läste Koranen och var noga med att täcka sig med hijaab, trots att hon var så sjuk. Vilken stark tro hon hade trots att hennes kropp en dag var indräkt i blod, må Allaah ge henne jannah firdaws (den högsta nivån i paradiset)! Jag kan inte återberätta hennes historia tillräckligt bra och rättvist, därför råder jag er att själva lyssna på den, förhoppningsvis kommer den upp på hikma.se eller bilal.se, inshaa'allaah (om Allaah vill).

Syster Fatimah, Um abdAllah, påminde oss om att vi måste ha självförtroende som muslimer. När vi lyder Allaah, kommer han att ge oss framgång. Vi ska vara så övertygade om islam, att vi skulle kunna vara den enda muslimen på jorden och ändå sprida islam - vi måste helt enkelt kämpa. Vi får självförtroende genom att förstå att utan Allaah är vi inget, och att han äger oss - och att vi måste lyda honom.

Bror Bilal Mizher tog upp att vi muslimer ska förena oss runt tron på Allaah och tron på att han är en, och att vi aldrig ska låta våra lustar eller det materiella störa vårt syskonskap. Syster Cherin Awad hade en föreläsning om kärlek för Allaahs skull. Hon påminde oss om att man får smaka sötman av tron, om man älskar en människa endast för Allaahs skull. Att det som får oss att älska en människa ska vara deras goda relation med Allaah och deras fina karaktär. Att vi ska finna minst 70 ursäkter innan vi dömer någon. Hon tog även upp vikten av att hälsa "Assalaamu alaikum" ("Frid vare över dig") när vi möter en syster i islam, detta får oss att älska varandra. Och hur glatt överraskad blir man inte när man sitter på bussen eller tåget och är lite deprimerad just den dagen, och då plötsligt hälsar en syster på en med ett leende? =)

Förutom dessa fantastiska föreläsningar maashaa'allaah, fick jag ett jättebra välkomnande av alla Uppsalasystrar, är jätteglad att jag fick möjligheten att lära känna dem, och systrar från andra städer också. Flera gånger blev jag och de andra deltagande bjudna på jättegod mat maashaa'allaah, konferensen bjöd på både sådant som fick en att gråta (när man blev påmind om döden och att man kommer att möta Allaah) och skratta. Sista dagen hölls en frågesport, först delades alla systrar respektive bröder in i små grupper. Sedan gick en grupp från bröderna och en grupp från systrarna, som jag råkade vara med i, vidare i final. Det var en tuff kamp och till sist blev det oavgjort! =)

Att det var en aning kallt och hårt för ryggen vid övernattningen har jag redan glömt, det var det absolut värt för att få vara med om denna fina helg. Må Allaah belöna alla som ordnade och deltog i konferensen. Och gissa vad - jag tror att Allaah vill att jag ska komma till Uppsala flera gånger - jag glömde nämligen min väska med sovsäck och mitt sovunderlägg där, så nu måste jag åka dit snart igen inshaa'allaah... =) Föreläsningar från konferensen kommer man kunna lyssna på på hikma.se och bilal.se inshaa'allaah, så håll ögonen öppna!

Idag är det både första dagen av ramadaan och september, och jag har fastat precis som många andra muslimer runt om i världen. Innan gryningen idag vaknade jag och åt frukost med min förälder, det är inte så vanligt för vi brukar oftast äta på olika tider på morgonen annars. Att man äter det här målet innan en dag av fasta börjar hjälper en att orka med dagen bättre.

När gryningen hade kommit bad jag fajr (gryningsbönen) och sov ett tag till innan jag åkte till skolan. På tåget läste jag Koranen, i mobilen faktiskt! Jag hittade en jättebra sida där man kan ladda ned islamiska program till mobilen (http://www.guidedways.com/). Man klickar bara på Downloads och sen Mobile Softwares, och flera av programmen är helt gratis. Skoldagen gick helt bra, på lunchen tog jag en promenad istället för att äta som jag brukar göra.

Hemma bröt jag fastan vid åttatiden vid solnedgången, och jag kan verkligen säga att den första dadeln man tar smakar jättegott, man måste nästan uppleva det själv för att förstå. Jag bad maghrib (solnedgångsbönen) och sedan åt jag soppa och pizzabröd, och även då är man glad att man får äta igen, men självklart ska man äta måttligt och inte för mycket. Man känner verkligen tacksamhet till Allaah, för man vet att det är han som gör det möjligt för en att ha tillgång till mat och vatten. I övrigt tror jag också att det är viktigt att försöka vara tacksam för de små och stora gåvorna man får av Allaah, kanske att man får ett nytt klädesplagg, att man lär känna nya vänner eller lyckas med något man velat göra.

Nu är det dags för den sista av dagens fem böner; isha och sedan ska jag sova inshaa'allaah (om Allaah vill). Efter denna bön kan man även be en frivillig bön speciell för ramadaan, många samlas för den i moskén, men jag ber den hemma, eftersom det inte är så nära till en moské för mig och kanske inte heller så bra att vara ute vid den här tiden. Det här var min första dag av ramadaan, men det finns så mycket mer man kan beskriva. Det är helt enkelt en speciell månad, där man har många möjligheter att göra goda handlingar och dyrka Allaah, en månad som gör mig lugn och lycklig.