I helgen var jag med om en av de bästa konferenserna i mitt liv - "Enad ummah" i Uppsala. (Ummah betyder ungefär "den muslimska nationen".) Trots att jag åkte dit på lördagsmorgonen och kom tillbaka sent på söndagskvällen, kändes det som att jag hade varit där jättelänge.

Jag åkte tåg och buss till Uppsala, och redan på bussen träffade jag två Uppsalasystrar. Vi gick tillsammans till Celciusskolans aula där konferensen skulle hållas och lyssnade på den första föreläsningen, som hölls av bror Hussein Hamad. Han tog upp två sjukdomar som splittrar vår ummah; okunnighet och avundsjuka. Okunnighet gör en person trångsynt, och kan leda till att man lägger på sina syskon i islam en större börda en de kan bära. Därför är det viktigt för varje muslim att söka kunskap om de islamiska plikterna, för när vi har kunskap har vi också större förståelse för våra syskon. Angående avundsjuka lär profeten Muhammad (Allaahs frid och välsignelser över honom) oss att inte hata varandra, inte vara avundsjuka på varandra, inte vända ryggen till varandra och att vara bröder. Vi måste komma ihåg att när vi är avundsjuka på en bror eller syster, gör vi faktiskt intrång på hans integritet.

En del av en vers från Koranen som nämndes flera gånger under konferensen var: "Och grip alla med ett fast grepp om Guds räddningslina och låt er inte splittras!" (3:103)

Den påminnelsen som kanske påverkade oss deltagande mest, var den som bror Obaida höll. Han berättade om sin otroligt starka fru maashaa'allaah, som hade cancer och nyligen lämnade denna jord. Hur hårt hon höll fast vid sina fem böner och nattböner, läste Koranen och var noga med att täcka sig med hijaab, trots att hon var så sjuk. Vilken stark tro hon hade trots att hennes kropp en dag var indräkt i blod, må Allaah ge henne jannah firdaws (den högsta nivån i paradiset)! Jag kan inte återberätta hennes historia tillräckligt bra och rättvist, därför råder jag er att själva lyssna på den, förhoppningsvis kommer den upp på hikma.se eller bilal.se, inshaa'allaah (om Allaah vill).

Syster Fatimah, Um abdAllah, påminde oss om att vi måste ha självförtroende som muslimer. När vi lyder Allaah, kommer han att ge oss framgång. Vi ska vara så övertygade om islam, att vi skulle kunna vara den enda muslimen på jorden och ändå sprida islam - vi måste helt enkelt kämpa. Vi får självförtroende genom att förstå att utan Allaah är vi inget, och att han äger oss - och att vi måste lyda honom.

Bror Bilal Mizher tog upp att vi muslimer ska förena oss runt tron på Allaah och tron på att han är en, och att vi aldrig ska låta våra lustar eller det materiella störa vårt syskonskap. Syster Cherin Awad hade en föreläsning om kärlek för Allaahs skull. Hon påminde oss om att man får smaka sötman av tron, om man älskar en människa endast för Allaahs skull. Att det som får oss att älska en människa ska vara deras goda relation med Allaah och deras fina karaktär. Att vi ska finna minst 70 ursäkter innan vi dömer någon. Hon tog även upp vikten av att hälsa "Assalaamu alaikum" ("Frid vare över dig") när vi möter en syster i islam, detta får oss att älska varandra. Och hur glatt överraskad blir man inte när man sitter på bussen eller tåget och är lite deprimerad just den dagen, och då plötsligt hälsar en syster på en med ett leende? =)

Förutom dessa fantastiska föreläsningar maashaa'allaah, fick jag ett jättebra välkomnande av alla Uppsalasystrar, är jätteglad att jag fick möjligheten att lära känna dem, och systrar från andra städer också. Flera gånger blev jag och de andra deltagande bjudna på jättegod mat maashaa'allaah, konferensen bjöd på både sådant som fick en att gråta (när man blev påmind om döden och att man kommer att möta Allaah) och skratta. Sista dagen hölls en frågesport, först delades alla systrar respektive bröder in i små grupper. Sedan gick en grupp från bröderna och en grupp från systrarna, som jag råkade vara med i, vidare i final. Det var en tuff kamp och till sist blev det oavgjort! =)

Att det var en aning kallt och hårt för ryggen vid övernattningen har jag redan glömt, det var det absolut värt för att få vara med om denna fina helg. Må Allaah belöna alla som ordnade och deltog i konferensen. Och gissa vad - jag tror att Allaah vill att jag ska komma till Uppsala flera gånger - jag glömde nämligen min väska med sovsäck och mitt sovunderlägg där, så nu måste jag åka dit snart igen inshaa'allaah... =) Föreläsningar från konferensen kommer man kunna lyssna på på hikma.se och bilal.se inshaa'allaah, så håll ögonen öppna!

I lördags var jag på en gala som anordnades till stöd för Gaza. Bland andra Mattias Gardell var där och föreläste, och han tog upp två saker som jag tycker är särskilt viktiga. Den ena har han skrivit om tidigare i SvD, så jag citerar vad han tagit upp där, eftersom det är så klockrent:

"För det andra anförs att Hamas är en "terroristorganisation". Nationalencyklopedin definierar terrorism som "politiskt betingade våldshandlingar som syftar till att påverka samhället eller ett lands politik utan hänsyn till om oskyldiga drabbas".

Enligt Förenta staterna, vars definition ligger till grund för terroriststämplingen av Hamas, är "internationell terrorism" politiskt motiverade våldshandlingar som avser att 1) skrämma eller pressa en civilbefolkning 2) påverka en regerings politik genom samma metoder 3) påverka en regerings uppträdande genom mord eller kidnappning.

Dessa definitioner av internationell terrorism framstår som exakta beskrivningar av Israels agerande i Palestina och Libanon.

Hur kommer det sig att regeringen inte terroriststämplar den israeliska regeringen? Det förefaller som att den svenska regeringens bedömning av en våldsaktion i Israel-Palestinakonflikten varierar efter förövarens identitet."

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/artikel_342234.svd

Den andra saken han tog upp var en frågeställning. Att palestinier och israeler inte har samma villkor i denna konflikt... kan det bero på att israeler ses som européer, demokrater, civiliserade... medan palestinier "bara" är araber, muslimer och ses som barbarer? Det tål att tänkas på.

Mattias Gardell berättade även om projektet Ship to Gaza som han är med och ordnar, kan rekommendera att titta in på deras hemsida http://shiptogaza.se/.

En annan gäst på galan var Abdullah Rolle, som sjöng några av sina anasheed (islamiska sånger), t ex "Children of Gaza". Han hade verkligen både en fin röst och fina budskap maashaa'allaah, tror han är en av mina nya favoriter =)