I lördags var jag på en gala som anordnades till stöd för Gaza. Bland andra Mattias Gardell var där och föreläste, och han tog upp två saker som jag tycker är särskilt viktiga. Den ena har han skrivit om tidigare i SvD, så jag citerar vad han tagit upp där, eftersom det är så klockrent:

"För det andra anförs att Hamas är en "terroristorganisation". Nationalencyklopedin definierar terrorism som "politiskt betingade våldshandlingar som syftar till att påverka samhället eller ett lands politik utan hänsyn till om oskyldiga drabbas".

Enligt Förenta staterna, vars definition ligger till grund för terroriststämplingen av Hamas, är "internationell terrorism" politiskt motiverade våldshandlingar som avser att 1) skrämma eller pressa en civilbefolkning 2) påverka en regerings politik genom samma metoder 3) påverka en regerings uppträdande genom mord eller kidnappning.

Dessa definitioner av internationell terrorism framstår som exakta beskrivningar av Israels agerande i Palestina och Libanon.

Hur kommer det sig att regeringen inte terroriststämplar den israeliska regeringen? Det förefaller som att den svenska regeringens bedömning av en våldsaktion i Israel-Palestinakonflikten varierar efter förövarens identitet."

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/artikel_342234.svd

Den andra saken han tog upp var en frågeställning. Att palestinier och israeler inte har samma villkor i denna konflikt... kan det bero på att israeler ses som européer, demokrater, civiliserade... medan palestinier "bara" är araber, muslimer och ses som barbarer? Det tål att tänkas på.

Mattias Gardell berättade även om projektet Ship to Gaza som han är med och ordnar, kan rekommendera att titta in på deras hemsida http://shiptogaza.se/.

En annan gäst på galan var Abdullah Rolle, som sjöng några av sina anasheed (islamiska sånger), t ex "Children of Gaza". Han hade verkligen både en fin röst och fina budskap maashaa'allaah, tror han är en av mina nya favoriter =)

Idag har det gått fem dagar sedan Israel började flygbomba Gazas befolkning. Barn, kvinnor och civila har mördats. En moské, ett universitet, sjukhus och människors hem har bombats.

368 människor har mördats och 1800 skadats (http://dagbladet.se/nyheter/sundsvall/1.416617) - det räcker! Vi ser överlevande människor som är i svårt chocktillstånd, oskyldiga barn som blöder - stoppa Israels terrorattacker! Vi har ett hjärta och måste göra vad vi kan för att hjälpa dem, vi kan inte bara se på!

För någon vecka sen var jag med en vän på Arlanda och vi behövde be en av de fem dagliga bönerna som infaller vid ett-tiden på dagen. Eftersom jag tidigare hade hört att det finns ett bönerum på en flygplats i Sverige gick jag och frågade i informationen om de också hade det, och blev verkligen glatt överraskad när de sa ja, för jag hade inte riktigt förväntat mig det. Vi gick till kapellet som det kallas och där fanns böneriktningen mot Kaba, bönemattor och koraner, även i svensk översättning. Där kunde vi be i lugn och ro. Det fanns också plats och böcker för personer med annan religiös tillhörighet, jag tror att det var en grupp kristna som kom in efter oss. Jag tycker att det är ett jättebra initiativ av Arlanda att de ordnar ett sådant rum!

I skolan har min skolsyster varit så snäll att hon låtit mig låna vilorummet när jag behöver be, om inte någon som mår dåligt ligger där, men det brukar inte hända så ofta. När det händer brukar jag be i ett ledigt klassrum eller en annan relativt lugn plats. Visst känner man då mer av känslan att folk kanske tittar, men man får helt enkelt försöka tänka bort det och fokusera på bönen. Det har hänt att jag bett på bussen eller tåget, till exempel på vintern då bönerna infaller ganska tätt intill varandra och man inte alltid hinner hem. Så om ni någon gång ser en muslim göra rörelser för sig själv på bussen eller tåget bli inte rädda; han/hon ber bara!

Bönen är verkligen en viktig del av en muslims vardag och den hjälper en att bli påmind om sin skapare. När man lägger pannan i marken för sin herre är man som närmast honom, och det är verkligen ett sätt att bli mer ödmjuk. Det finns nog ingen bättre känsla än den man känner då...

(Obs! Arlanda har en skylt som ungefär ser ut som bilden till vänster)

Ibland kan det vara svårt att förstå olika dikter, men dikterna i boken Kärlek och Somalia är sådana som jag oftast förstår, eftersom de är ganska korta och enkla, men inte dåliga för det. Eller jag förstår dem från min synvinkel, man vet ju aldrig exakt hur författarna tänkt =) Dikterna är skrivna av unga som har kommit från Somalia till Sverige, och vissa av dikterna är på svenska och vissa på både svenska och somaliska. Jag tycker att dikterna är raka och har ett budskap bakom sig, även fast det är som med alla dikter att man ibland måste läsa mellan raderna för att förstå. Samtidigt är de också vackra. Det här är två dikter som är skrivna av Samira Omar och Leyla Ali:

Indiska oceanen

jag har aldrig sett något så vackert
jag skulle vilja hoppa i det vackra havet
jag skulle vilja smaka på saltvattnet

när solen lyser på Indiska Oceanen
är det så vackert

Kärleksdikt - Belwo

som stjärnorna får plats i himlen
som vattnet har plats i havet
så får du plats
i mitt hjärta

Mer om boken kan man läsa på sidan http://www.barnensbibliotek.se/katalog/arkiv/poeternas_land.asp. Därifrån hämtade jag också dikterna.

Det här är en bild som jag också tog i Manchester. Till höger på den syns en restaurang som heter Aladdin och som har asiatisk halal-mat. Det fanns i närheten även en moské som låg inuti en byggnad. Jag brukade också se många andra muslimer på stan och det var verkligen kul, för här i Sverige ser man oftast inte muslimer lika mycket, beroende på vart man bor. Det gav en stärkt känsla av den muslimska ummahn (den muslimska gemenskapen). På tv kunde jag också se på till exempel al-Jazeera på engelska, och jag tycker att det är en bra kanal på många sätt, eftersom den visar händelser man oftast inte ser på vanliga nyheter. Det fanns också en kanal som hette Islam Channel som hade program om islam på engelska. Men nu efteråt kom jag på att man kanske kan se de här kanalerna även i Sverige, för de fanns på digital-tv (jag har inte det hemma).. För mig kändes det nästan som att vara i ett muslimskt land på ett sätt, eftersom jag nästan dagligen påmindes av islam utifrån.

Det fanns också mycket annat som jag gillade med England, till exempel att jag varje dag kunde använda språket antingen genom att prata eller genom att läsa tidningar. Det var också kul att få höra engelskan med engelsmännens accent. En sak som jag märkte var att människorna i allmänhet var glada och vänliga, både männen och kvinnorna. När jag åkte med tåget var det till exempel en kontrollant som kollade på min biljett och när han tackade sa han "Thanks mate, cheers, ta". Det är ett sätt att tacka (särskilt i Manchester), och egentligen blir det som att man säger tack tre gånger =) Det fanns också jättemycket att se i England, till exempel de vanliga tegelhusen och många andra fina byggnader, och kanaler också. Det fanns också många olika minoriteter där, till exempel polacker, judar och kineser. Det fanns till och med ett litet Chinatown. Så jag kan inte säga annat än att min resa till England verkligen var lyckad och att jag fick se och uppleva mycket.