Idag har jag börjat en kurs i Uppsala moské om grunderna i islam med en shaykh som heter Abu Raad, han håller kursen på arabiska, men det är en bror som heter Hussein Hamad som översätter till svenska samtidigt. Idag höll han en introduktion till kursen som handlade om kunskap, och jag tänkte skriva lite om vad jag lärde mig.

En vacker duaa som är enkel att lära sig är "Rabbi zidnii ilmaa" - "Herre! Låt min kunskap växa!". Den är från kapitel 20, vers 114 i Koranen. Till och med Musa (Moses), som var sändebud och profet, sökte kunskap. Det är viktigt att vi handlar i enlighet med det vi har lärt oss. När vi lär oss kunskap kan vi skilja mellan tillåtet och förbjudet. Kunskapen enar muslimernas ord, och hjälper oss att slippa splittring i familjen. Och åter igen så är det viktigt att tillämpa kunskapen - för så mycket som man tillämpar - så mycket kan man.

Profeten Muhammads (må Allaahs frid och välsignelser vara över honom) följeslagare var faktiskt oeniga i fiqh-frågor (fiqh betyder förståelse, kunskap och rättsvetenskap i islam) och i kunskaper om det tillåtna och det förbjudna - men det är viktigt att komma ihåg att de ändå älskade varandra. Kunskapen skyddar oss ifrån fel. Shaykhen talade även om Abdullaah Ibn Abbaas, som var profeten Muhammads kusin och bland de unga följeslagarna. Han var även den största Korantolkaren efter profeten Muhammad. Till sist tog shaykhen upp några punkter som man ska tänka på vid sökandet av kunskap: uppriktighet, tålamod och att man kallar sina närmaste till Allaah.

På onsdag har jag en annan kurs i Stockholms moské som är i pedagogik och ledarskap, och den är verkligen jättebra också, för samtidigt som vi lär oss så har vi roligaste och skönaste läraren, och skönaste eleverna också förstås =) Imorgon börjar jag sommarjobba med vaktmästeri, det kommer att bli kul inshaa'allaah (om Allaah vill). Måste bara klä på mig ordentligt inshaa'allaah om det regnar imorgon också, men jag gillar regnväder faktiskt. Alhamdulillaah (lov och pris tillkommer Allaah) för allt.

Nu är det inte mycket kvar av skolan inshaa'allaah (om Allaah vill), och det känns skönt att inte ha några uppgifter kvar att göra. Förra veckan lämnade jag in ett litet arbete om ränta och islam, och under arbetets gång lärde jag mig flera saker som verkligen gav mig aha-upplevelser. Jag läste denna artikel (http://www.islamreligion.com/articles/549/) som bland annat tog upp ondskan med ränta. När man tar emot ränta är det ju känt att den som har mer pengar också får mer ränta, och att den som har mindre pengar får mindre ränta. Detta leder till en orättvis fördelning av pengar. Vi får en sitution där de rika fortsätter att bli rikare, medan de fattiga fortsätter att bli relativt fattigare. I en marknadsekonomi anpassas produktionen till dem som har pengar att betala för den. Fler tillgångar ägnas till de rikare klassernas efterfrågan, och mindre ägnas till de fattigare klassernas behov.

"For example, one can find numerous medical clinics catering to the rich (those who can afford such treatments), even if they are far from necessary, such as numerous places for cosmetic surgery and the like.  At the same time, one may find it very difficult to find clinics catering to the poor and meeting their basic needs."

Ja, vad kan man säga annat än att det är galet. Och om man tänker på dem som har skulder som hela tiden växer på grund av ränta, är det också sjukt. Det rättvisa vore om de bara behövde betala tillbaka sin skuld. Det finns till och med människor som lever sitt liv i skuld, och dör utan att ha blivit av med den. Det allra sjukaste är att ränta faktiskt dödar människor:

"On an international level, the situation is much more devastating and dangerous.  There is no question that when looked at from an international perspective, interest kills people.  The debt servicing of lesser developed countries today is so great that they must sacrifice essential health and nutritional needs.  It is dumbfounding to think that untold numbers of children are dying daily in lesser-developed countries due to the “tool” of modern capitalism: interest.  Some African governments are forced to spend more on debt servicing than they spend on health or education.

In this context, the UNDP (1998) predicted that if the external debt of the 20 poorest countries of the world was written off, it could save the lives of 20 million people before the year 2000. In other words, it means that uncancelled debt was responsible for the deaths of 130,000 children a week up until the year 2000."

Hur går det ihop att man ser ner på fattigare länder och säger att de strävar bakåt, samtidigt som man håller dem under kontroll genom deras sitation som skuldsatta? Eftersom de är fast i att betala skuld har de ju ingen möjlighet att utvecklas..