Idag har jag börjat en kurs i Uppsala moské om grunderna i islam med en shaykh som heter Abu Raad, han håller kursen på arabiska, men det är en bror som heter Hussein Hamad som översätter till svenska samtidigt. Idag höll han en introduktion till kursen som handlade om kunskap, och jag tänkte skriva lite om vad jag lärde mig.

En vacker duaa som är enkel att lära sig är "Rabbi zidnii ilmaa" - "Herre! Låt min kunskap växa!". Den är från kapitel 20, vers 114 i Koranen. Till och med Musa (Moses), som var sändebud och profet, sökte kunskap. Det är viktigt att vi handlar i enlighet med det vi har lärt oss. När vi lär oss kunskap kan vi skilja mellan tillåtet och förbjudet. Kunskapen enar muslimernas ord, och hjälper oss att slippa splittring i familjen. Och åter igen så är det viktigt att tillämpa kunskapen - för så mycket som man tillämpar - så mycket kan man.

Profeten Muhammads (må Allaahs frid och välsignelser vara över honom) följeslagare var faktiskt oeniga i fiqh-frågor (fiqh betyder förståelse, kunskap och rättsvetenskap i islam) och i kunskaper om det tillåtna och det förbjudna - men det är viktigt att komma ihåg att de ändå älskade varandra. Kunskapen skyddar oss ifrån fel. Shaykhen talade även om Abdullaah Ibn Abbaas, som var profeten Muhammads kusin och bland de unga följeslagarna. Han var även den största Korantolkaren efter profeten Muhammad. Till sist tog shaykhen upp några punkter som man ska tänka på vid sökandet av kunskap: uppriktighet, tålamod och att man kallar sina närmaste till Allaah.

På onsdag har jag en annan kurs i Stockholms moské som är i pedagogik och ledarskap, och den är verkligen jättebra också, för samtidigt som vi lär oss så har vi roligaste och skönaste läraren, och skönaste eleverna också förstås =) Imorgon börjar jag sommarjobba med vaktmästeri, det kommer att bli kul inshaa'allaah (om Allaah vill). Måste bara klä på mig ordentligt inshaa'allaah om det regnar imorgon också, men jag gillar regnväder faktiskt. Alhamdulillaah (lov och pris tillkommer Allaah) för allt.

Nu är det inte mycket kvar av skolan inshaa'allaah (om Allaah vill), och det känns skönt att inte ha några uppgifter kvar att göra. Förra veckan lämnade jag in ett litet arbete om ränta och islam, och under arbetets gång lärde jag mig flera saker som verkligen gav mig aha-upplevelser. Jag läste denna artikel (http://www.islamreligion.com/articles/549/) som bland annat tog upp ondskan med ränta. När man tar emot ränta är det ju känt att den som har mer pengar också får mer ränta, och att den som har mindre pengar får mindre ränta. Detta leder till en orättvis fördelning av pengar. Vi får en sitution där de rika fortsätter att bli rikare, medan de fattiga fortsätter att bli relativt fattigare. I en marknadsekonomi anpassas produktionen till dem som har pengar att betala för den. Fler tillgångar ägnas till de rikare klassernas efterfrågan, och mindre ägnas till de fattigare klassernas behov.

"For example, one can find numerous medical clinics catering to the rich (those who can afford such treatments), even if they are far from necessary, such as numerous places for cosmetic surgery and the like.  At the same time, one may find it very difficult to find clinics catering to the poor and meeting their basic needs."

Ja, vad kan man säga annat än att det är galet. Och om man tänker på dem som har skulder som hela tiden växer på grund av ränta, är det också sjukt. Det rättvisa vore om de bara behövde betala tillbaka sin skuld. Det finns till och med människor som lever sitt liv i skuld, och dör utan att ha blivit av med den. Det allra sjukaste är att ränta faktiskt dödar människor:

"On an international level, the situation is much more devastating and dangerous.  There is no question that when looked at from an international perspective, interest kills people.  The debt servicing of lesser developed countries today is so great that they must sacrifice essential health and nutritional needs.  It is dumbfounding to think that untold numbers of children are dying daily in lesser-developed countries due to the “tool” of modern capitalism: interest.  Some African governments are forced to spend more on debt servicing than they spend on health or education.

In this context, the UNDP (1998) predicted that if the external debt of the 20 poorest countries of the world was written off, it could save the lives of 20 million people before the year 2000. In other words, it means that uncancelled debt was responsible for the deaths of 130,000 children a week up until the year 2000."

Hur går det ihop att man ser ner på fattigare länder och säger att de strävar bakåt, samtidigt som man håller dem under kontroll genom deras sitation som skuldsatta? Eftersom de är fast i att betala skuld har de ju ingen möjlighet att utvecklas..

I helgen var jag med om en av de bästa konferenserna i mitt liv - "Enad ummah" i Uppsala. (Ummah betyder ungefär "den muslimska nationen".) Trots att jag åkte dit på lördagsmorgonen och kom tillbaka sent på söndagskvällen, kändes det som att jag hade varit där jättelänge.

Jag åkte tåg och buss till Uppsala, och redan på bussen träffade jag två Uppsalasystrar. Vi gick tillsammans till Celciusskolans aula där konferensen skulle hållas och lyssnade på den första föreläsningen, som hölls av bror Hussein Hamad. Han tog upp två sjukdomar som splittrar vår ummah; okunnighet och avundsjuka. Okunnighet gör en person trångsynt, och kan leda till att man lägger på sina syskon i islam en större börda en de kan bära. Därför är det viktigt för varje muslim att söka kunskap om de islamiska plikterna, för när vi har kunskap har vi också större förståelse för våra syskon. Angående avundsjuka lär profeten Muhammad (Allaahs frid och välsignelser över honom) oss att inte hata varandra, inte vara avundsjuka på varandra, inte vända ryggen till varandra och att vara bröder. Vi måste komma ihåg att när vi är avundsjuka på en bror eller syster, gör vi faktiskt intrång på hans integritet.

En del av en vers från Koranen som nämndes flera gånger under konferensen var: "Och grip alla med ett fast grepp om Guds räddningslina och låt er inte splittras!" (3:103)

Den påminnelsen som kanske påverkade oss deltagande mest, var den som bror Obaida höll. Han berättade om sin otroligt starka fru maashaa'allaah, som hade cancer och nyligen lämnade denna jord. Hur hårt hon höll fast vid sina fem böner och nattböner, läste Koranen och var noga med att täcka sig med hijaab, trots att hon var så sjuk. Vilken stark tro hon hade trots att hennes kropp en dag var indräkt i blod, må Allaah ge henne jannah firdaws (den högsta nivån i paradiset)! Jag kan inte återberätta hennes historia tillräckligt bra och rättvist, därför råder jag er att själva lyssna på den, förhoppningsvis kommer den upp på hikma.se eller bilal.se, inshaa'allaah (om Allaah vill).

Syster Fatimah, Um abdAllah, påminde oss om att vi måste ha självförtroende som muslimer. När vi lyder Allaah, kommer han att ge oss framgång. Vi ska vara så övertygade om islam, att vi skulle kunna vara den enda muslimen på jorden och ändå sprida islam - vi måste helt enkelt kämpa. Vi får självförtroende genom att förstå att utan Allaah är vi inget, och att han äger oss - och att vi måste lyda honom.

Bror Bilal Mizher tog upp att vi muslimer ska förena oss runt tron på Allaah och tron på att han är en, och att vi aldrig ska låta våra lustar eller det materiella störa vårt syskonskap. Syster Cherin Awad hade en föreläsning om kärlek för Allaahs skull. Hon påminde oss om att man får smaka sötman av tron, om man älskar en människa endast för Allaahs skull. Att det som får oss att älska en människa ska vara deras goda relation med Allaah och deras fina karaktär. Att vi ska finna minst 70 ursäkter innan vi dömer någon. Hon tog även upp vikten av att hälsa "Assalaamu alaikum" ("Frid vare över dig") när vi möter en syster i islam, detta får oss att älska varandra. Och hur glatt överraskad blir man inte när man sitter på bussen eller tåget och är lite deprimerad just den dagen, och då plötsligt hälsar en syster på en med ett leende? =)

Förutom dessa fantastiska föreläsningar maashaa'allaah, fick jag ett jättebra välkomnande av alla Uppsalasystrar, är jätteglad att jag fick möjligheten att lära känna dem, och systrar från andra städer också. Flera gånger blev jag och de andra deltagande bjudna på jättegod mat maashaa'allaah, konferensen bjöd på både sådant som fick en att gråta (när man blev påmind om döden och att man kommer att möta Allaah) och skratta. Sista dagen hölls en frågesport, först delades alla systrar respektive bröder in i små grupper. Sedan gick en grupp från bröderna och en grupp från systrarna, som jag råkade vara med i, vidare i final. Det var en tuff kamp och till sist blev det oavgjort! =)

Att det var en aning kallt och hårt för ryggen vid övernattningen har jag redan glömt, det var det absolut värt för att få vara med om denna fina helg. Må Allaah belöna alla som ordnade och deltog i konferensen. Och gissa vad - jag tror att Allaah vill att jag ska komma till Uppsala flera gånger - jag glömde nämligen min väska med sovsäck och mitt sovunderlägg där, så nu måste jag åka dit snart igen inshaa'allaah... =) Föreläsningar från konferensen kommer man kunna lyssna på på hikma.se och bilal.se inshaa'allaah, så håll ögonen öppna!

I lördags var jag på en gala som anordnades till stöd för Gaza. Bland andra Mattias Gardell var där och föreläste, och han tog upp två saker som jag tycker är särskilt viktiga. Den ena har han skrivit om tidigare i SvD, så jag citerar vad han tagit upp där, eftersom det är så klockrent:

"För det andra anförs att Hamas är en "terroristorganisation". Nationalencyklopedin definierar terrorism som "politiskt betingade våldshandlingar som syftar till att påverka samhället eller ett lands politik utan hänsyn till om oskyldiga drabbas".

Enligt Förenta staterna, vars definition ligger till grund för terroriststämplingen av Hamas, är "internationell terrorism" politiskt motiverade våldshandlingar som avser att 1) skrämma eller pressa en civilbefolkning 2) påverka en regerings politik genom samma metoder 3) påverka en regerings uppträdande genom mord eller kidnappning.

Dessa definitioner av internationell terrorism framstår som exakta beskrivningar av Israels agerande i Palestina och Libanon.

Hur kommer det sig att regeringen inte terroriststämplar den israeliska regeringen? Det förefaller som att den svenska regeringens bedömning av en våldsaktion i Israel-Palestinakonflikten varierar efter förövarens identitet."

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/artikel_342234.svd

Den andra saken han tog upp var en frågeställning. Att palestinier och israeler inte har samma villkor i denna konflikt... kan det bero på att israeler ses som européer, demokrater, civiliserade... medan palestinier "bara" är araber, muslimer och ses som barbarer? Det tål att tänkas på.

Mattias Gardell berättade även om projektet Ship to Gaza som han är med och ordnar, kan rekommendera att titta in på deras hemsida http://shiptogaza.se/.

En annan gäst på galan var Abdullah Rolle, som sjöng några av sina anasheed (islamiska sånger), t ex "Children of Gaza". Han hade verkligen både en fin röst och fina budskap maashaa'allaah, tror han är en av mina nya favoriter =)

Idag har det gått fem dagar sedan Israel började flygbomba Gazas befolkning. Barn, kvinnor och civila har mördats. En moské, ett universitet, sjukhus och människors hem har bombats.

368 människor har mördats och 1800 skadats (http://dagbladet.se/nyheter/sundsvall/1.416617) - det räcker! Vi ser överlevande människor som är i svårt chocktillstånd, oskyldiga barn som blöder - stoppa Israels terrorattacker! Vi har ett hjärta och måste göra vad vi kan för att hjälpa dem, vi kan inte bara se på!

Idag är det både första dagen av ramadaan och september, och jag har fastat precis som många andra muslimer runt om i världen. Innan gryningen idag vaknade jag och åt frukost med min förälder, det är inte så vanligt för vi brukar oftast äta på olika tider på morgonen annars. Att man äter det här målet innan en dag av fasta börjar hjälper en att orka med dagen bättre.

När gryningen hade kommit bad jag fajr (gryningsbönen) och sov ett tag till innan jag åkte till skolan. På tåget läste jag Koranen, i mobilen faktiskt! Jag hittade en jättebra sida där man kan ladda ned islamiska program till mobilen (http://www.guidedways.com/). Man klickar bara på Downloads och sen Mobile Softwares, och flera av programmen är helt gratis. Skoldagen gick helt bra, på lunchen tog jag en promenad istället för att äta som jag brukar göra.

Hemma bröt jag fastan vid åttatiden vid solnedgången, och jag kan verkligen säga att den första dadeln man tar smakar jättegott, man måste nästan uppleva det själv för att förstå. Jag bad maghrib (solnedgångsbönen) och sedan åt jag soppa och pizzabröd, och även då är man glad att man får äta igen, men självklart ska man äta måttligt och inte för mycket. Man känner verkligen tacksamhet till Allaah, för man vet att det är han som gör det möjligt för en att ha tillgång till mat och vatten. I övrigt tror jag också att det är viktigt att försöka vara tacksam för de små och stora gåvorna man får av Allaah, kanske att man får ett nytt klädesplagg, att man lär känna nya vänner eller lyckas med något man velat göra.

Nu är det dags för den sista av dagens fem böner; isha och sedan ska jag sova inshaa'allaah (om Allaah vill). Efter denna bön kan man även be en frivillig bön speciell för ramadaan, många samlas för den i moskén, men jag ber den hemma, eftersom det inte är så nära till en moské för mig och kanske inte heller så bra att vara ute vid den här tiden. Det här var min första dag av ramadaan, men det finns så mycket mer man kan beskriva. Det är helt enkelt en speciell månad, där man har många möjligheter att göra goda handlingar och dyrka Allaah, en månad som gör mig lugn och lycklig.

För någon vecka sen var jag med en vän på Arlanda och vi behövde be en av de fem dagliga bönerna som infaller vid ett-tiden på dagen. Eftersom jag tidigare hade hört att det finns ett bönerum på en flygplats i Sverige gick jag och frågade i informationen om de också hade det, och blev verkligen glatt överraskad när de sa ja, för jag hade inte riktigt förväntat mig det. Vi gick till kapellet som det kallas och där fanns böneriktningen mot Kaba, bönemattor och koraner, även i svensk översättning. Där kunde vi be i lugn och ro. Det fanns också plats och böcker för personer med annan religiös tillhörighet, jag tror att det var en grupp kristna som kom in efter oss. Jag tycker att det är ett jättebra initiativ av Arlanda att de ordnar ett sådant rum!

I skolan har min skolsyster varit så snäll att hon låtit mig låna vilorummet när jag behöver be, om inte någon som mår dåligt ligger där, men det brukar inte hända så ofta. När det händer brukar jag be i ett ledigt klassrum eller en annan relativt lugn plats. Visst känner man då mer av känslan att folk kanske tittar, men man får helt enkelt försöka tänka bort det och fokusera på bönen. Det har hänt att jag bett på bussen eller tåget, till exempel på vintern då bönerna infaller ganska tätt intill varandra och man inte alltid hinner hem. Så om ni någon gång ser en muslim göra rörelser för sig själv på bussen eller tåget bli inte rädda; han/hon ber bara!

Bönen är verkligen en viktig del av en muslims vardag och den hjälper en att bli påmind om sin skapare. När man lägger pannan i marken för sin herre är man som närmast honom, och det är verkligen ett sätt att bli mer ödmjuk. Det finns nog ingen bättre känsla än den man känner då...

(Obs! Arlanda har en skylt som ungefär ser ut som bilden till vänster)

För ungefär en månad sen kom den positiva nyheten om att sjal nu tillåts på universiteten på Turkiet. Därför vill jag säga till alla muslimska kvinnor i Turkiet: Kutlu olsun! (Grattis!) Det är glädjande, eftersom kunskap är viktigt för varje muslim. Jag kan bara tänka mig hur det skulle vara om jag själv hade varit berövad rättigheterna till kunskap och att välja min egen klädsel, och hur glad jag skulle bli om jag sedan fick tillbaka de rättigheterna.

Ofta kan sjalen ses som komplicerad, men jag själv som bär sjal ser det helt enkelt som ett val jag har gjort i mitt liv; att dyrka/tillbe Gud. Det är en del av att vara muslim (som betyder att man underkastar sig Gud). För mig är det en frihet att bära sjal, eftersom det är det jag vill göra, jag skulle antagligen känna mig som en fånge om jag inte gjorde det. Det är helt enkelt en del av mig.

När man lär sig om islam märker man att det handlar om rättigheter och skyldigheter för alla människor, både män och kvinnor, som är anpassade utifrån deras natur och därför är olika. En viktig del av islam är även rättvisa. Det är en sak jag tänkt på, eftersom man ofta stöter på debatten om jämlikhet. Ibland undrar jag om det viktigaste är att alla rättigheter, skyldigheter och liknande ska vara exakt de samma för män och kvinnor, eller att båda ska bli behandlade med respekt och rättvisa..

Känner ni någon i Turkiet eller bor ni själva där, och om ni gör det; hur har lagändringen sett ut i praktiken?